Jag är iallafall inte ensam
Men någonstans i denna inspirationstorka så kanske solen lyser för framtida träning, Kanske kanske, jag ska vänta ett par dagar till så kanske den infinner sig. Jag vet ju hur pigg och glad man blir efter ett härligt joggingpass och jag tror jag minsann har hittat en väg att springa på! Jag ska börja i ett lungt tempo, eftersom jag inte har några kilon att jaga så har jag tiden med mig, jag kan börja lugnt någon dag i veckan enbart för att hitta tempo, och känslan. Att leta reda på inspirationen. Sen är en önskan att jag nästa år ska ha fått ur pluggen såpass att jag kan spring tjejmilen igen!
Va iväg med min man och son till torp nu ikväll, fick införskaffat ett par nya jeans som sitter på kroppen och en tröja att ha nu i vinterkylan. I morgon kväll blir det en tur till jobbet som planerna ser ut för en fika och jag hoppas att jag ser många ansikten kända och okända för klockan 18.00 på Espresso house i Uddevalla smäller, ta med ett kompisgäng för en fika och trevligt höstmys så ska mina kollegor se till att ni får en trevlig stund! Jag har hört att det ska vara fina priser att vinna! =)
Kram
Rubrik Torka och ett rop på hjälp!
Men förhoppnings vis kan jag komma igång igen med detta inlägg. Jag har ett par saker jag funderar över. Och ett par saker jag skulle vilja ha tips och hjälp med, en så kallad spark i röven eller två!
Det ena gäller influensan, SVINinfluensan. Bara namnet på den får mig att rygga tillbaka, blir alla som insjuknar små flygande grisar, får dom små knorrar och trynen eller vart kommer namnet ifrån? SVINinfluensan, det ska vara som en helt vanlig influensa (fast vissa människor insjuknar betydligt mer) men detta namn får den att låta så oerhört smutsig. Bara namnet får mig att rygga tillbaks då folk i min närhet hostar eller bara rasslar till lite. Ja, jag har blivit nojig. För en lien host behöver ju faktiskt inte betyda att du är sjuk. Det kan ju vara en kaksmula, eller något annat litet och irriterande som framkallar detta ljud.
Förutom namnet på influensan så funderar jag över denna influensas farmfart, vart tog den vägen?? Är faran över? Kan jag och min lilla bebis åter röra oss på offentliga platser utan att behöva fly så fort ovannämda hosta gör sig påmind?
Nu till sparkarna, jag skrev i ett tidigare inlägg att jag vill börja träna. Problemet är att jag just nu rasar i vikt på grund av amningen (tror jag iallafall) och därför inte får röra mig för mycket. Men problemet kvarstår jag vill börja träna, ut och jogga eller så. Är det någon som kan ge mig inspirationen, sparka mig där bak så att jag kommer igång? En dag i veckan hade varit lagom i just komma igång utan att gå ner i vikt syfte. Och sen hade tips på lite roliga göra hemma övningar varit intressant! Jag vet hur man gör situps och armhävningar mm, men jag tycker det är trist. Och jag har även läst nått tips på övningar man kan göra över toasitsen. Men det sistnämda tycker jag bara låter ohygeniskt.
Så är det någon som har tips? Hur fångar jag inspirationen och har ni några roliga få kroppen stark och iform övningar, till en som inte vill gå ner i vikt utan snarare stärka och bygga upp kroppen lite?
Nu hoppas jag på spännande och inspirerande kommentarer!
Dags att sträcka fram en hjälpande hand
Jag har själv varit i situationen där någon väldigt nära var sjuk i cancer och jag önskar ingen annan detta. Och med stöd i forskningen kan vi förhoppningsvis hjälpa fler att överleva fajten mot cancern!
Så gå in På Fridas blogg och bidra du också!
Lite smått och gått i bilder
Men nu ska jag umgås med min familj så det blir inget långt inlägg utan lite smått och gått i bild väg istället. Självklart är det för det mesta Oliver som står modell!
Den 9/9-2009 var det den stora dagen för Oliver. Elin kom hit hem och hjälpte oss att klippa hans hår för första gången, detta är resultatet =)
Oliver och sötnosen Alvin är på 80 årskalas!
Och sen va det dags för babysim och än så länge tycker han nog inte så mycket om det, mer än att han verkar koppla av totalt och bara njuta av det härligt varma vattnet! Kanske han ska fråga om farfar eller morfar vill gå med han någon dag!?
Nu ska vi ner till EH och äta frukost!
Godnatt!
Ännu en dag är till ända och i ärlighetens namn så har jag inte gjort något nyttigt alls, jag har bara haft det lugnt å skönt hemma med min Oliver i väntan på att Richard skulle komma hem. I morgon är det hans tur att vara föräldraledig, jag ska till jobbet men börjar inte fören 12.00 så vi hinner med babysimmet innan dess! Mys!
Med andra ord, familjens helg är igång och det är härligt! =) Resten av helgen har vi inga planer än, inte vad jag kommer ihåg iallfall. Kanske blir det ett besök i henån, olivers farmor och farfar kommer hem från utlandet. Uppdatering om detta och annat smått och gott kommer(lite bilder kanske!?)
Så..
Godnatt, sov som en katt
om ni inte får ro så ligg där och glo som en ko. 
Fotboll
Sport för mig handlar självklart om att vilja vinna, jag gör det inte alltid och jag kan inte heller påstå att jag blir särskilt glad då jag inte vinner. Jag är nog helt enkelt lite dålig förlorare. Men innan man har kommit tillslutet, och resultatet, handlar det inte också om gemenskap, om fajten att vilja nå målet tillsammans. På lika vilkor som det lag eller den motståndare man möter?? Tydligen inte...
Hur kan en fotollsmålvakt på såkallad elitnivå försöka fuska till sig poäng genom att göra chanserna mindre för motståndarna att träffa målet? Och varför går man på fotboll för att Förstöra, slåss och uppföra sig som svin?? Var är det sportsliga i detta beteende? Ska man behöva vara rädd när man går på gatorna för att det är fotbollsfeber i stan? Det känns himla bakvänt, men det känns också som att det är verkligheten. På stan idag är det fotboll och svininfluensan som verkar skrämma folk. Tråkigt!
På tal om badlakan (man säger så när man lite fint vill leda in samtalet på annat ämne), så har jag haft ångest. Jag och mina kusiner har beställt biljetter till Ladies night i göteborg och igår kväll fick jag känslan av att något inte stämde med dessa biljetter. Varför hade jag inte fått ett slutdatum för betalning?! Skulle jag ha fått ett slutdatum? Och sist men inte minst hade vi kvar våra biljetter. Jag har suttit vid datorn i natt och googlat, letat efter svar på mina frågor och det fanns inget att hitta. så Ångestladdad gick jag åter till sängen, i tron om att jag förmodligen sabbat den trevliga kvällen som jag och mina kusiner sett fram emot. I morse fortsatte googlandet och när klockan äntligen slog nio ringde jag direkt till de vi köpt biljetterna av och gissa om vi hade tur!!
Biljetterna skulle egentligen varit betalda och uthämtade i tisdags. Em vecka efter att jag bokat biljetterna. Men tack vare att vi bokade i sistastund och därför fick turen att gå vägen via Mq för att få biljetterna så fick vi inte bara biljetterna billigare (gå två betala för en) utan biljetterna låg också kvar och väntade två dagar efter utgått datum. Med andra ord. biljetterna är nu i säkert förvar hos mig och vår roliga kväll med den enligt syster SÅ HETA, Martin Stenmark finns fortfarande att vänta. PHU!
Onsdag
Idag är en underbardag! Solen skiner (nästan), vi har haft lite sovmorgon (till 8.00) och vi har haft en mysig långpromenad men Evelina, Liam och Bosse! Nu väntar en kväll på jobbet, med barista coach, ska bli KUL! har inte haft särskilt mycket coach på kaffe fronten sen jag började, så jag är lite nervös, men tror att det ska gå fint, han är ju där för att lära så!
Jag drömmer om en ny soffa, har en jätte fin soffa nu, en grå i tyg, och färgerna är verkligen perfekta. MEN i det rum som soffan står i funkar den liksom inte. Detta rum är helt enkelt inte byggt för en två+tre sits soffa, vilket funkade jätte bra i den gamla lägenheten och jag har nu hittat en soffa jag vill ha!! Den är grå som denna, men bara en, fast en ganska stor, med schläschlong (???) och öppet slut på ena sidan. Den är MUMS och Richard tycker detsamma, men pengar ska man ha så den får vänta på bättre tider. Men Är det någon som letar jättefin två+tre sits soffa i tyg är det bara att säga till!
Vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram!?
Oliver ligger på golvet och tränar vändningar och det går bra vill jag lova! Han kan numera vända sig från rygg till mage och är så duktig så! den 2 september hände det två gånger på raken och sedan dess har det inte funkat alls, det har bara resulterat i vansinnesbryt då vändförsöken har misslyckats. Men igår så hände det, han fatta galoppen och nu j*klar rullar vi!
Framtiden
Mitt i all lycka så kan jag inte låta bli att grubbla. Vad händer i framtiden? Vad ska jag bli när jag blir stor?? Jag vill så himla mycket, inte på det viset att jag inte kan slå mig till ro och vara på ett och samma ställe utan snarare på det viset att jag i nuläget har svårt att säga vad jag är, hur jag ska hitta rätt väg för att nå mina drömmar. Så vad är då mina drömmar? De är många, och inte speciellt specificerade, jag vill som sagt mycket och så länge jag lyckas uppfylla någon av dessa framtida drömmar så får man kanske vara nöjd, men jag tror att när man väl har lyckats med en dröm kanske inte nästa är alldeles för långt runt hörnet (oftast är drömmarna och planerna inom samma område). Jag vill tro det iallafall och jag är duktig på att göra många saker på samma gång, att vara flexibel och se till mig själv men också andras behov, vilket jag tror gör mina drömmar möjliga. Ett projekt behöver inte utesluta ett annat och med många bollar i luften kanske man kan ta sig mot ett mål samtidigt som man slutför ett annat. Jag vill tro det. Jag vill tro och hoppas att flexibiliteten är min vän som kommer hjälpa mig att så småningom nå mina drömmars mål.
Just nu är jag mammaledig, studerande och arbetande på samma gång, det är än så länge en perfekt kombination och mina bollar i luften (Haha kan man skriva så??) fortsätter att snurra på så vis under den tiden som många andra beslutar sig för att bara vara hemma. Jag är mest hemma, studierna sköts hemma med Oliver, förutom varannan vecka några timmar då jag är i skolan. Jobbet är en dag i veckan (då har jag fått avstå från föräldrapenning) och på så vis sparar på dessa dagar lite. Men det är flexibelt, vi lever ett flexibelt liv om dagarna jag och min lilla kille. Oliver styr än så länge mina tider ganska bra mycket handlar såklart om att anpassa sig efter hans behov. Men det går bra och när han sover så pluggar jag och någon gång ibland kommer farmor eller mormor in och är med lilleman en stund så jag kan gräva mig ner i mina böcker lite extra djupt. Det är härligt och detta sätt att planera föräldraledigheten ger även bebisens pappa möjlighet att vara hemma under den första bebistiden vilket verkar vara jätte nyttigt.
För att få dagen att gå runt så planerar vi. Inte på det sätt att klockan dittan och dattan ska vi göra det och det, utan mer i form av en önskelista, under denna dagen (eller veckan) önskar jag att jag hunnit läsa två böcker, skriva ner sju frågor, städa huset, äta lunch någon gång under dagen alla dagar och förhoppningsivs om tid ges innan richard kommer hem hinna "bättra på pudret på ladies room". Än så länge har de flesta önskningar slagit in, och hinns de inte med ena dagen så gör de det förhoppningsvis den andra dagen. Det handlar helt enkelt om flexibilitet att inte ruta in för mycket utan kunna se möjligheterna och genävgarna som gör att man kan springa ikapp om man någon gång ibland snubblar in på en lite längre väg. 
I fredags va vi på babysim, det va jätte mysigt och fem minuter efter vi klev upp ur vattnet så sov Oliver så här gott! MYS! Fick även hem lönespec, för första gången på tre månader, med en lön på hela 97 kronor, fantastiskt! Nu ska det spenderas!
Å jag glömde berätta, Oliver vände sig om! Han har gjort det förut för ett par veckor sedan, men idag hände det igen, flera gånger! Min lilla kille!
Nu är det dags att åter titta framåt och bita tag i studierna!
KRAM!
Anna Anka
Men allt annat då, jag menar inte att det hon säger stämmer men är det inte för att vi är avundsjuka som vi hatar henne. Vi vill väl också ha hennes pengar? Leva ett liv totalt oberoende av vad saker kostar, och där uttalanden som de hon gör inte verkar spela någon roll. Hon har allt hon behöver och bryr sig helt enkelt inte vad andra tycker om henne och hennes åsikter. Jag erkänner, jag hade också gärna levt i totalt ekonomisktobeorende, där det är jag själv som är chefen över mitt liv. Visseligen är jag väldigt nöjd med livet, men självklart hade det varit jätte skönt att nu i slutet av månaden innan löning slippa vända på slantarna och bara leva! Jag tror Denna hat kärlek till Anna Anka och alla andra människor med mer eller mindre ekonomiskt oberoende framkallar denna. denna hatkärlek, SÅ Kallad svenskaavundsjuka.
Frågan är hur vi själva hade varit eller levt om vi hade de resurser i livet som Fru Anka!?
Mamma och Pappa
Jag har precis tittat på "Benjamin Button filmen", Oj den va bra men oj va den väcker tankar (och den fick mig att bli sentimental). Tankar om en själv och tankar om livet. På livet så som man lever det i all sin flärd i rätt riktining och oroar sig för den. Men också hur man lever livet rakt över utan att stanna upp och njuta.
Så tänker jag på det där med mamma rollen, och hur denna kvinna i filmen tar sig an Benjamin, och uppfostrar denna lilla gubbe så som det barn han egentligen är. Filmen är bra! Och den Drar många karaktärer i det verkliga livet till sin spets och visar hur viktig kärleken och omtanken är. Men också hur den ibland kan skada/såra andra människor.
Den där mammarollen är märklig. Eller inte egentligen, men så fort det går att vänja sig. Va fort man glömmer hur det va utan det nya lilla livet att ta hand om. Och plötsligt tänker jag istället på min mamma, och va tomt det måste vara hemma hos hon och pappa. Från att alltid ha varit chaffisar hit och dit och levt livet för att vi ska få det så bra som dom bara kan ge oss, till att nu ha huset för sig själva, mamma och pappa, numera även mormor och morfar!!
Jag tror dom trivs, plötsligt finns det tid för att göra just det som de vill och vi är ju inte särskilt långt borta. Men jag önskar att jag hade sagt till er (mamma och pappa) då hur mycket jag uppskattade allt ni gjorde (och gör) för mig, men har jag inte sagt det så gör jag det nu! För jag älskar er och jag är så glad att ni har fått mig att bli den jag är och jag tycker det är så himla skönt och tryggt att veta att ni står bakom mig i alla lägen! Så länge jag försöker och gör mitt bästa, eller hur!? 
Mamma och pappa i en av livets ljuva stunder, på hotell frukosten i Egypten. Där kan man tydligen sitta HUUUUUR Länge som helst och njuta!
Nu är det bara ett halvår kvar tills det bär av igen, tillsammans med hela Familjen, den nya och gamla! =)
Skolstart
Igår gjorde Oliver sin första dag i skolan, eftersom vår tid på torsdagen för föreläsning blev flyttad till igår va ingen barnvakt ordnad (jag la heller inte ner massa energi på att leta) så Oliver fick snällt följa med. Och det gjorde min lilla gosse. Det hela började med rama skri, men efter detta va avklarat alla rapar och bajsar va rensade ur systemet så va min lilleman en solstråle som skötte sig hur galant! Han satt i mitt knä och följde föreläsaren där hon vankade fram och tillbaka i rummet och när andra halvan började så somnade han gott i vagnen. Att ha med honom till skolan är inget jag har planer på för framtiden, men ibland när saker och ting inte följer planerna så får det bli som det blev och det gick ju bra!
Skolan är knepig just nu, inte i form av svårighetgrad och då ska det ju vara D-nivå vi läser på, utan det är rörigt. Det som vi tidigare blivit instyrda i vad gäller struktur och annat verkar falla bort och lärarna (som är de samma som innan) säger allt som oftast emot sig själva. Varför lär man inte ut det slutgiltiga från början? Varför lär man inte ut grunderna och i samband med detta knyter samman säcken?? Nu får man istället känslan av att det är många många som har studerat, med mig, men även på andra program som går ut sin grundutbildning och tror sig ha full koll fast det de i självaverket vet eller tror sig veta är raka motsatsen till den slutgiltiga poängen. Jag menar inte att du ska tro till fullo och "äta upp" allt som föreläsarna säger. De föreläser ju utifrån sina förutsättningar och sina teorier, men man vill ju ändå kunna luta sig tillbaks på vad de lärt en och ha det som någon form av utgångspunkt i sina egna studier/analyser/projekt/arbeten eller vad nu studierna leder till.
Med andra ord, VA KRITISKA!
Under mina gymnasieår så hörde vi detta ord så många gånger, för många gånger då, men nu förstår jag va de menar och jag tror faktiskt att lärarna på öppna programmet lyckades med mig där, för jag är kritisk och jag har inte ätit upp allt vad mina föreläsare har sagt, eller vad böckerna och teorierna vi läser säger. Jag har varit kritisk. Jag är kritisk och jag försöker hitta mitt sätt att förstå och tolka de teorier och och metoder som ges i skolan. Försöker sätta det i samband med det jag vill göra, skulle kunna tänka mig att arbeta med och på så sätt ska jag nu fortsätta mina studier ihopp om att så smått knyta ihop mina studier till en bas att stå på vid jobbsökande och vidare i livet.
Dock vill jag inte helt knyta ihop säcken, den ska få stå lite på glänt så att fler saker kan stoppas ner i den, jag vill öppna upp för möjligheter och nya kunskaper. Studierna är på G nu, det känns som att vi kommer allt närmre målet och jag är redo att kämpa fram till och förbi mållinjen!
Resultatet!
Resultatet av min höstning! Jag är super nöjd!
Idag är det pluggdag, min kära mamma kommer hit och är med Oliver så att jag får lov att plugga ordentligt i lugn och ro! Ska bli skönt och roligt att mamma får lite tid med lilleman!
Det blir också en fika på stan tillsammans med mamma och syster framåt lunch och ikväll åker jag och Oliver till skolan för föreläsning!
Min höstning!
TACK ELIN!! =)
Söndag!
Då va det söndag igen, alla verkar få ångest över dessa dagar jag tycker dom är härliga! Oftast härligt väder. Oftast ledigt, oftast mys tillsammmans med min familj. Söndagar är bra! Sen är det klart att man saknar richard om dagarna när han är på jobbet, och att det dom dagar man vet att man ska upp tidigt på morgonen kan vara lite kämpigt, men varför ska man lägga denna skulden på söndagen? Passa på att njuta istället! DET är ju inte fören på MÅNDAG som den nya veckan börjar. Ta ångesten då istället, när kloclan ringer och det är dags att vakna. Då är det okej, men återigen idag är det söndag, så NJUT!
Nu åker jag alldeles strax på SPA med tjejerna på jobbet! Så gissa vad...!?
Jag NJUTER av denna söndag!
KRAM!
Farmor
och återigen är jag tillbaks till det där med tiden, tänk va världen har förändrats sedan 1929 när farmor föddes. Hur det va då kan jag ju inte direkt beskriva, men som det är idag. Datorer, tv, telefoner (fanns kanske redan då!?), mobiler, internet och annat som vi lever med och styr våra liv kring idag. Vi pratar om ett individuellt samhälle idag. Och visst vi kanske frigör oss från vissa normer, eller åtminstone tänker tankarna att göra det. Strävar för det. Men all den teknik som vi omger oss med, som styr oss, berättar vem vi är, hur vi är, var vi är. Kan vi verkligen kalla det för en individualiserad värld?! Big brother sitter aldrig särskilt långt ifrån oss och snabbt som blixten kan idag en människa på andra sidan jorden veta vad just jag gör i detta nu.
Jag kan inte låta bli att fascineras, samtidigt som det skrämmer en lite. Vart kommer världen vara när jag fyller 80 år!? Kommer lika mycket att hända tekniskt? Hur kommer människan att vara? Kommer vi vara helt individualiserade eller kommer vi fortfarande leva i den bubbla vi gör idag, eller kommer vi rent av vara helt kontrollerade, chippade( det är ju faktiskt våra katter och hundar idag, markerade med ett chip eller ett märke som säger vart och vem de tillhör), eller kommer vi vara datastyrda och programerade så som det är i den musikal man gjort av Queens musik " we will rock you"? Där vi tror oss fria individer men där programeringar och chip är vad som styr våra tankar. Tiden får utvisa detta det är ju bara 58 år kvar!
Nu är det snart kalas, vi är fin klädda och fixade och hunden är snart ny kissad och redo för en stund i frihet, (det är ju FF i lägenheten).
Fredag!
Så va åter en fredag över, Fredagar som i vår familj innebär bytta roller. Jag går till jobbet och Richard stannar hemma hos Oliver. Detta funkar jätte bra! Visst är det kämpigt att gå till jobbet och veta att min lilla bebis växer så det knakar här hemma en hel dag utan mig. Men hans pappa är ju hemma och tar God hand om honom så jag försöker att njuta i fulladrag av att faktiskt kunna använda båda mina händer och av att vara bara Malin ett par timmar. Och det är kul, det är super kul att vara tillbaka på jobbet! Jag älskar att vara hemma om dagarna med liten å just nu saknar jag honom grymt mycket då han ligger och sover och jag helst skulle villa sitta å krama honom å ta igen den tiden jag missade med honom då jag va på jobbet , samtidigt som det är jätte kul och super härligt att ha den lilla stunden i veckan då jag är på jobbet. Som sagt Livet är verkligen underbart just nu!
Idag jobbade jag det sena passet vilket också innebär stängning. Innan mammaledigheten hade nog ingen av oss på jobbet riktigt greppat stängningen. Det kändes alltid som att tiden inte riktigt var på ens sida. Men vad jag har hört från mina kära kollegor idag så verkar det som att vi alla börjar hitta våra rutiner och få mer och mer kläm på de olika situationerna så som stängning och tiden verkar vara mer och mer på vår sida! Toppen! Och grymt Jobbat Tjejer, vi är alla himla duktiga om jag får säga det själv! Och för att vara min första stängning på Länge så gick det super bra, jag va därifrån nästan när jag skulle. Hade det inte varit för min lilla nyckel incident (nyckeln fick ben) så hade jag varit därifrån i precis rätt tid. Detta har jag dock min chef att tacka som hjälpte mig att få ihop och sätta lås på vår uteservering! TACK! =)
Nu ska jag krypa ner i sängen efter en lång men härlig dag. I morgon blir det familjedag och på eftermiddagen ska vi till färgelanda och gratta min kära lilla farmor som fyller 80 år!
På söndag blir det SPA med tjejerna på jobbet, vilket vi alla på ett eller annat vis verkligen gjort oss välförtjänt!
Kram
Californiacation
Önskar inte ni också att man ibland hade en rapp käft med just de där bra kommentarerna i just rätt läge!? De där kommentarerna som man alltid kommer på när diskussionen är slut och man vänt på klacken och gått därifrån? Ibland så hade det varit skönt (fast samtidigt kan den vettiga inte så radikala sidan av mig tycka att det är alldeles perfekt som det är, att de där kommentarerna stannar där de är, som tankar och inget mer).
På lördag börjar en ny serie som jag tror är något för oss båda (mig och R) vad den heter har jag inte på minnet just nu. men det handlar om doktorer, rika människor och trassliga relationer. Låter som ett vinnande koncept för mina seriesmaklökar!
Natten
Nu är det blöjbyte och sen bär det av mot stan!
Liten blir stor...
... drömmer och tror. Inatt ska Oliver sova i sitt rum för första gången i den stora spjälsängen. Han somnade innan jag ens hunnit prata lite med honom eller klia honom lite i pannan. Det sa bara poff så sov han min lilla kille. Så några bekymmer från hans sida är det inte. Nu återstår det bara att se hur hans mamma klarar denna pers! Kommer jag höra honom? Tänk om jag bara sover förbi hans ledsna skrik...
PhU!!! Ska jag överleva??
Pluggar
Sitter med en bok i ena handen, och en liten sprattlande herre på golvet. Än så länge går det riktigt bra, han ligger ju där han ligger och med lite små prat med sin mor inemellan så verkar han nöjd. He is happy och jag är happy! Jag försöker också inbila mig att bara jag får ordning på mina studier nu medans han är så pass liten, så kommer vi att tillsammans växa in i studierna och de kommer (vad jag vill tro iallafall) att på så vis bli en del av den vardag vi ska skapa tillsammans jag och min lilla sprattlande son på golvet. Jag vill ju så himla gärna att detta ska funka!
Annars idag ska vi inte göra mycket alls, förhoppningsvis kommer resten av min litteratur till skolan med posten idag och i sådanafall ska denna bok jag nu läser läsas ut och nästa bok ska invigas. Till nästa bok måste jag även skriva ett disktuerande "paper" eftersom jag i fredags fick stå över ett seminarie eftersom jag skulle jobba.
Nu är vi på G! Hösten Är här, eller vad säger ni!? Jag tycker då det. Mina stövlar är framme, och håret är höstat och klart! Jag blev mörkare, första försöket blev inge bra alls. Åt det grön gråa hållet skulle man kunna säga, men efter ett besök hos frissan är det problemet ur världen och jag går nu runt som en höstigtfin brunett. Lik pappa men söt ändå skulle man nog kunna säga om mig nu.
Nu ska jag fortsätta läsa, har köpt mig lite studie godis i form av choklad för att locka mina geniknölar till ett utomordentligt jobb! 
Ljudböcker
Ljudböcker va det ja, ett super bra tips till alla mammor med bara en (och knappt det) hand ledig, det ger en avkopplande känsla samtidigt som man kan röja hemma, eller bara sitta ner och busa med den lille som ber om uppmärksamhet. Ja till och med ett blogginlägg kan bli till undertiden som jag kultiverar mig med en bra bok.
Senare idag blir det vanlig litteratur, den som ska läsas till skolan, idag ska det läsas "inte bara mamma" kan det bli bättre!? Jag som verkligen försöker vara både malin och mamma och nu plötsligt ingår denna bok i min litteraturlista! HÄRLIGT!
Denna fina bild är den som vi fick med oss där båda systrarna gustavsson är med från vår stockholms resa, himla fin! =)
Oliver fick äran att styra musiken!
Oliver goes stålmannen!
Fina lilla killen!
Frida och Oliver myser på hotellet, finns det något härligare, fridfullare än en sovande bebis?
Åå va det är roligt!
KRAM!
Orättvisa, och en tur till IKEA
Det är orättvist det sa man ofta när man va liten, ingenting va väl någonsin rättvist på den tiden. Oavsett om det kanske egentligen va jag som hade det mest rättvist så skulle man hitta något där de andra hade det ännu rättvisare. Men det va då. Vi va små. Knappt tonåringar och förmodligen är detta en del i att växa upp och lära sig rättvisa, att det är ett steg i den sociala utvecklingen, men vissa lär sig visst aldrig.
Om jag skaffar barn, börjar plugga och därför inte kan närvara alla gånger så är det ju mitt val, jag har valt att studera samtidigt som jag är mamma ledig. Då är det ju mitt val, jag sätter mig i en position med lite sämre chanser. Jag har kanske inte möjlighet att satsa fullhjärtat på mina studier. Om jag istället hade valt att återupta mina studier under tiden jag jobbar, och parallelt med jobbet också läsa, då gäller ju detsamma, det är jag som har valt att göra på detta vis och vid komplikationer som ändringar i schemat och liknande så är det jag som får stå mitt kast. Jag kan inte säga "det är orättvist". Orättvist hade det varit om jag hade valt att bara studera, och en och samma uppsats lämnas in av två olika individer, men den ena får ett betyg och den andra får ett annat. Det är orättvist och det är fel. Men det är heller inte mitt val.
I Nya klassen visar det sig att saker och ting ses som orättvisa, trots att vi själva valt att sätta oss i vissa positioner. Så får det vara. Nu har jag fått ur mig vad jag tycker om denna sorts orättvis. Mitt Liv är bra, jag gillar de val jag gjort hittils och jag mår jätte bra, bättre än någonsin tror jag. Min lilla familj och jag. Vi är bra nästan alltid iallafall och huvudsaken är att man gör så gott man kan, bättre kan man inte göra!
Gårdagens jobb gick bra, morgonen va ganska lugn men det va nog tack vare min snälla chef som kom ner och hjälpte en stackars vilsen, van men ovan anställd med uppstarten. TACK! Och efter som dagen gick så märkte jag att 3 månader inte är så lång tid, det satt där i fingerspetsen, ganska så bra iallafall. Jag är jätte nöjd med min insats och det va grymt skönt att vara tillbaks till jobbet, om än bara för en dag i veckan, men det va skönt och roligt!
Idag har vi fixat hemma, en sväng till IKEA och Olivers rum har börjat ta form, samt våra väggar i hall och vardagsrum har beklätts med lite fina bilder. Mest på Lilleman, men han är ju också vårt mirakel, klart han ska sitta på våra väggar!
Nu är det fotboll på tvn och mina män (den ena iallafall) försöker titta, så jag ska säga tack för mig och ta min lilla man så att den stora kan få sin sportsliga dos för dagen! Jag har även hört något om situps, men vi får se hur detta artar sig!
Nu va allvarets stund inne!
Att richard och Oliver kommer klara detta är jag inte alls orolig för, är Lilleman på dåligt humör så hade han varit det om jag va hemma också och allt annat vet jag att han har världens bästa pappa som fixar! Igår va skolstarten! Det va jätte trevligt och mycket eftetlängtat! En del Mindre stjärnor går programet och vissa som vid första anblicken verkar vara riktiga "BitterF***r" men va fasen, jag är ju där för min skull, vill dessa människor vara arga och olyckliga i livet så får de väl vara det då, jag vill gärna att alla ska må bra, men vid vissa tillfällen så slår det en att vissa människor kan man bara inte göra nått åt. Det är som att dom liksom vill vara sådana. arga, bittra, sura och rent allmänt negativa. Jag va också så en gång i tiden, under min högstadie period och förmodligen lite innan det, men jag är så grymt glad att det va då, för nu kan jag se tillbaks till denna tid och bara le, njuta över att den är över och skratta mig lycklig då jag ser till min situation idag, Det är helt underbart!
Nu ska denna moderna, och lite rastlösa mor snart åka till jobbet jag är taggad!
Ha en bra dag!
För tre månader sedan (knappt), alldeles jätte trött men en alldeles underbar liten ny människa!
Nu lämnar jag över dagen till mina älsklingar, de allra bästa!
Nervös!
Jag tror att nervositeten är bra och jag tror att det är mer mänskligt att känna den lilla klumpen i magen, det ska väl ändå vara så eller? I tre månader (vilket inte är en särskilt lång tid tillsammans med en nyfödd) har han varit med mig nästan precis hela tiden och nu ska vi helt plötsligt stå på egna ben. Nervositeten hör helt enkelt dit ich hade nog så gjort även om han va 1 år första gången jag va utan honom en längre stund!
Nu ska vi se på Californiacation Och vår duktiga bebis har gått å lagt sig (i natt sov han HELA Natten, från 21.00 till 07.00)
ÖNSKA MIG LYCKA TILL OcH HÅLL EN TUMME FÖR MIG! I morgon gäller det!
Hem ljuva hem!
Nu är vi hemma igen efter en trevlig helg och hotellvistelse i Huvudstaden tillsammans med min kära syster! Det har blivit shoppig, promenader och jubel och hejar rop på mamma när hon sprang tjejmilen och igår kväll klockan 22.00 va vi hemma igen och visst är det skönt att komma hem!? Oavsett hur bra man har haft det så är det alltid skönt att komma hem och känna den välbekanta doften av trygghet och hemma.
Tjejmilen inspirerade mig, inte till att vilja springa den igen kanske, men till att börja träna, nu vill jag komma igång med joggen igen, lägg märke till att jag skriver vill och inte ett SKA, men tanken är att jag iallafall ska försöka, för som sagt jag VILL!
Bilder från helgen kommer så småningom, nu ska vi göra oss i ordning för en dag på Öppnaförskolan!
KRAM!
