Mamma och Pappa
Jag har precis tittat på "Benjamin Button filmen", Oj den va bra men oj va den väcker tankar (och den fick mig att bli sentimental). Tankar om en själv och tankar om livet. På livet så som man lever det i all sin flärd i rätt riktining och oroar sig för den. Men också hur man lever livet rakt över utan att stanna upp och njuta.
Så tänker jag på det där med mamma rollen, och hur denna kvinna i filmen tar sig an Benjamin, och uppfostrar denna lilla gubbe så som det barn han egentligen är. Filmen är bra! Och den Drar många karaktärer i det verkliga livet till sin spets och visar hur viktig kärleken och omtanken är. Men också hur den ibland kan skada/såra andra människor.
Den där mammarollen är märklig. Eller inte egentligen, men så fort det går att vänja sig. Va fort man glömmer hur det va utan det nya lilla livet att ta hand om. Och plötsligt tänker jag istället på min mamma, och va tomt det måste vara hemma hos hon och pappa. Från att alltid ha varit chaffisar hit och dit och levt livet för att vi ska få det så bra som dom bara kan ge oss, till att nu ha huset för sig själva, mamma och pappa, numera även mormor och morfar!!
Jag tror dom trivs, plötsligt finns det tid för att göra just det som de vill och vi är ju inte särskilt långt borta. Men jag önskar att jag hade sagt till er (mamma och pappa) då hur mycket jag uppskattade allt ni gjorde (och gör) för mig, men har jag inte sagt det så gör jag det nu! För jag älskar er och jag är så glad att ni har fått mig att bli den jag är och jag tycker det är så himla skönt och tryggt att veta att ni står bakom mig i alla lägen! Så länge jag försöker och gör mitt bästa, eller hur!? 
Mamma och pappa i en av livets ljuva stunder, på hotell frukosten i Egypten. Där kan man tydligen sitta HUUUUUR Länge som helst och njuta!
Nu är det bara ett halvår kvar tills det bär av igen, tillsammans med hela Familjen, den nya och gamla! =)
Hej och tack för krya på dig kramen :) Den värmde trots att jag förstår varför den inte var "äkta" så att säga! Precis, eftersom det är just dessa tider med svininfluenser och annat vill jag smitta så få som möjligt, trots att jag snart går mig själv på nerverna! Jag vet inte med skolan, kanske borde höra om det går att lösa.. Har liksom intalat mig att jag ska gå imorgon. Vi får se, men till Ladiesnight ÄR jag frisk :) Jippie! Hoppas vi ses snart och ta hand om lilla O. KRAM
Visst var det tomt det första, men nu är det allt rätt skönt. Vi hade gått varandra på nerverna!Det är skönt att ni alla bor så nära så att vi kan ses när vi känner för det.Vi älskar dig också och finns här när vi behövs! Ser verkligen fram mot en vecka i Egypten med våra goa flickor och era goa gossar.
