Orättvisa, och en tur till IKEA
"Det är ju orättvist. Ska jag behöva sitta hemma och skriva bara för att jag har ett jobb där jag måste passa tider!? Det är orättvist"
Det är orättvist det sa man ofta när man va liten, ingenting va väl någonsin rättvist på den tiden. Oavsett om det kanske egentligen va jag som hade det mest rättvist så skulle man hitta något där de andra hade det ännu rättvisare. Men det va då. Vi va små. Knappt tonåringar och förmodligen är detta en del i att växa upp och lära sig rättvisa, att det är ett steg i den sociala utvecklingen, men vissa lär sig visst aldrig.
Om jag skaffar barn, börjar plugga och därför inte kan närvara alla gånger så är det ju mitt val, jag har valt att studera samtidigt som jag är mamma ledig. Då är det ju mitt val, jag sätter mig i en position med lite sämre chanser. Jag har kanske inte möjlighet att satsa fullhjärtat på mina studier. Om jag istället hade valt att återupta mina studier under tiden jag jobbar, och parallelt med jobbet också läsa, då gäller ju detsamma, det är jag som har valt att göra på detta vis och vid komplikationer som ändringar i schemat och liknande så är det jag som får stå mitt kast. Jag kan inte säga "det är orättvist". Orättvist hade det varit om jag hade valt att bara studera, och en och samma uppsats lämnas in av två olika individer, men den ena får ett betyg och den andra får ett annat. Det är orättvist och det är fel. Men det är heller inte mitt val.
I Nya klassen visar det sig att saker och ting ses som orättvisa, trots att vi själva valt att sätta oss i vissa positioner. Så får det vara. Nu har jag fått ur mig vad jag tycker om denna sorts orättvis. Mitt Liv är bra, jag gillar de val jag gjort hittils och jag mår jätte bra, bättre än någonsin tror jag. Min lilla familj och jag. Vi är bra nästan alltid iallafall och huvudsaken är att man gör så gott man kan, bättre kan man inte göra!
Gårdagens jobb gick bra, morgonen va ganska lugn men det va nog tack vare min snälla chef som kom ner och hjälpte en stackars vilsen, van men ovan anställd med uppstarten. TACK! Och efter som dagen gick så märkte jag att 3 månader inte är så lång tid, det satt där i fingerspetsen, ganska så bra iallafall. Jag är jätte nöjd med min insats och det va grymt skönt att vara tillbaks till jobbet, om än bara för en dag i veckan, men det va skönt och roligt!
Idag har vi fixat hemma, en sväng till IKEA och Olivers rum har börjat ta form, samt våra väggar i hall och vardagsrum har beklätts med lite fina bilder. Mest på Lilleman, men han är ju också vårt mirakel, klart han ska sitta på våra väggar!
Nu är det fotboll på tvn och mina män (den ena iallafall) försöker titta, så jag ska säga tack för mig och ta min lilla man så att den stora kan få sin sportsliga dos för dagen! Jag har även hört något om situps, men vi får se hur detta artar sig!
Det är orättvist det sa man ofta när man va liten, ingenting va väl någonsin rättvist på den tiden. Oavsett om det kanske egentligen va jag som hade det mest rättvist så skulle man hitta något där de andra hade det ännu rättvisare. Men det va då. Vi va små. Knappt tonåringar och förmodligen är detta en del i att växa upp och lära sig rättvisa, att det är ett steg i den sociala utvecklingen, men vissa lär sig visst aldrig.
Om jag skaffar barn, börjar plugga och därför inte kan närvara alla gånger så är det ju mitt val, jag har valt att studera samtidigt som jag är mamma ledig. Då är det ju mitt val, jag sätter mig i en position med lite sämre chanser. Jag har kanske inte möjlighet att satsa fullhjärtat på mina studier. Om jag istället hade valt att återupta mina studier under tiden jag jobbar, och parallelt med jobbet också läsa, då gäller ju detsamma, det är jag som har valt att göra på detta vis och vid komplikationer som ändringar i schemat och liknande så är det jag som får stå mitt kast. Jag kan inte säga "det är orättvist". Orättvist hade det varit om jag hade valt att bara studera, och en och samma uppsats lämnas in av två olika individer, men den ena får ett betyg och den andra får ett annat. Det är orättvist och det är fel. Men det är heller inte mitt val.
I Nya klassen visar det sig att saker och ting ses som orättvisa, trots att vi själva valt att sätta oss i vissa positioner. Så får det vara. Nu har jag fått ur mig vad jag tycker om denna sorts orättvis. Mitt Liv är bra, jag gillar de val jag gjort hittils och jag mår jätte bra, bättre än någonsin tror jag. Min lilla familj och jag. Vi är bra nästan alltid iallafall och huvudsaken är att man gör så gott man kan, bättre kan man inte göra!
Gårdagens jobb gick bra, morgonen va ganska lugn men det va nog tack vare min snälla chef som kom ner och hjälpte en stackars vilsen, van men ovan anställd med uppstarten. TACK! Och efter som dagen gick så märkte jag att 3 månader inte är så lång tid, det satt där i fingerspetsen, ganska så bra iallafall. Jag är jätte nöjd med min insats och det va grymt skönt att vara tillbaks till jobbet, om än bara för en dag i veckan, men det va skönt och roligt!
Idag har vi fixat hemma, en sväng till IKEA och Olivers rum har börjat ta form, samt våra väggar i hall och vardagsrum har beklätts med lite fina bilder. Mest på Lilleman, men han är ju också vårt mirakel, klart han ska sitta på våra väggar!
Nu är det fotboll på tvn och mina män (den ena iallafall) försöker titta, så jag ska säga tack för mig och ta min lilla man så att den stora kan få sin sportsliga dos för dagen! Jag har även hört något om situps, men vi får se hur detta artar sig!
Kommentarer
Postat av: Ettan
Jag tycker du är duktig Malin! Att du gör ett försök till att plugga, jobba å vara mamma samtidigt, det kommer du att fixa bra. Du kan inte göra mer än ditt bästa. Och skulle det inte funka så har du iaf försökt. Jag tror på dig gumman!
Postat av: Heléna
Kan inte annat än att hålla med föregående talare! (Henrietta;) ) Man kan inget vinna något om man inte försöker! Kram
Trackback
