Nörden i mitt liv
Så nu gick han och satte sig vid datorn igen... alltid denna datorn, är det inte spel och vännerna så är låter det "Jag ska bara surfa lite älskling, lite Aftonbladet och så, är snart klar!" och varje gång så säger ja okej, men med en viss suck.
Till ämnet, Richard gillar att spela vad nu spelen heter på datorn, det är inte poker och den typen av spel utan det är fotboll, WOW, golf med mera med mera, via datorn har han även kontakt med många av sina vänner, Ja mina vänner också för den delen. Men varför är det han som ska kallas för nörd? Jag kallar honom för nörd, andra som vet att han gärna roar sig med att spela spel via datorn kallar honom nörd och jag suckar när han "Nu igen" sätter sig vid datorn. Vad är skillnaden då han sätter sig vid datorn gentemot då jag sätter mig vid datorn? Varför suckar jag när han sätter sig vid datorn trots att jag själv redan sitter vid min dator?! Är det storleken på datorn som gör skillnaden (hans är stationär och min är portabel) jag är ju trots allt lite mer flexibel i mitt surfande än han i och med denna portabla vän jag har i mitt knä när tiden tillåter.
Vad är det som gör skillnaden? För när jag skriver ner det så här så ser jag den inte. Richard verkar ju nästan ha mer vettigt vid datorn än jag, han umgås ju trotsallt med våra vänner, jag surfar ju bara runt, bloggar en liten stund och surfar runt lite igen.
Egentligen så är vi nog ungefär lika mycket nördar, han kanske kan lite mer om datorer och dess data än mig men i tid räknat framför datorn (Nuförtiden) så är vi nog rätt jämställda i nördandet.
MED andra ord ska jag rannsaka mig själv och min tid framför dumburken mer innan jag rannsakar och Suckar över Richards tid framför datorn.
Hur smart detta medgivande är sett till vår relation ska jag inte fundera något nämnvärt över, jag känner redan innan publiceringen av inlägget hur jag tappar auktoritet i hemmet , förhoppningsvis är det värt det! Kärleken över vinner ju allt och kärlek det har vi här i massor!
(Vad som sen definierar en nörd, är nog egentligen en helt annan historia, och tänker man efter en gång till så har vi nog inte heller platsat inom den kategorin varken jag eller Richard. En nörd kräver än mer intresse för en viss sak, jag tror den är inriktad och inkörd helt på ett ämne och kan allt och lite till i detta ämne. Jag tror heller inte att nörden egentligen behöver vara kopplad till datorer, det finns så många mer områden att vara nörd inom än datorer.)
Nu till vardagen, jag måste få berömma oss (mig och min man) för hur bra vi klarade av att lämna vår lilla gosse till barnvakten (Olivers mormor och morfar) i går för en stund i Bio mörkret (harry potter. Det gick jätte bra, vi klarade det utmärkt och lika så gjorde son och barnvakt, tack mamma och pappa för hjälpen!
Filmen var bra, böckerna är bättre, men filmen var helt okej och nu vill jag gärna se de två sista filmerna också!
Tiden bara rinner iväg!
Jag hade andra planer och hela dagen har jag gått och dratt vita lögner, spelat cool och låtsats som att vi har städat för att det verkligen behövde städas och för att jag nästan mådde illa för att här är så smutsigt (vilket det inte har varit alls) bara för att gästerna som skulle dyka upp och överraska Richard inte skulle komma in i vår "ny familj röra". Och tro det eller ej men när klockan slog 18.00 och min mamma pappa, mormor och morfar, samt fridas kära man Tomas dök upp så hade jag lyckats lura honom hela dagen och han blev jätte paff att det plingade på dörren och att de som stod bakom den faktiskt sjöng "ja må han leva..." för honom!
Jag hade lagat mat och bjöd på lax mm och gott vin och jag tror att kvällen faktiskt blev riktigt lyckad och framförallt så ser det ut som att min Richard blev riktigt överraskad och nöjd över överraskningen!
Richard iklädd sin present från mig och Oliver, nu är det bara på med inlinesen och ut å köra!
Och ja, som titeln lyder så rinner tiden i väg, Richard med sin födelsedag får tillviss del stå som symbolik för denna, han blir ju trots allt ett år äldre och tänk så fort 22 år kan gå så mycket man hinner med och så mycket man fortfarande vill göra. Tidigare (någon gång runt min födelsedag) så lät det mer som någon form av kris som representerades, men denna försöker jag nu lägga på hyllan och istället bara njuta av allt tiden har att erbjuda för det är väl så man måste försöka se på det!
I morgon fyller Oliver 7 veckor, och vi ska till BVC för att mäta och väga, och jag tror hon kommer bli jätte nöjd, för han växer åt alla håll tycker jag det ser ut som, och han blir bara stabilare och stabilare i sin kropp för varje dag som går och de där som leendena är guld värda! Idag har han legat på filten och kollat på sin egen spegel bild och brustit ut i riktiga jätte leenden! Hur gulligt som helst (tycker mamma).
Nu är det två veckor kvar på Richards semester och jag ska verkligen försöka njuta av dessa, dock är vädret helt emot oss, men jag tror vi ska stå ut ändå, vi har ju trots allt en veckas semester i februari som väntar, och så som tiden rinner så är risken stor att vi alldeles för snart är där!
Nej, nu är det dags för mig att krypa ner i sängen. Jag har ett par ämnen som jag vill skriva om här, men jag får inte riktigt till dom så det får vänta, jag behöver ventilera av mig i mina tankar lite. Men som sagt det kommer.
Hoppas ni har det lika härligt som jag har det! Godnatt! KRAM!
Trogna läsare!
Va roligt det är att se vilka ni är och att läsa era kommentarer! TACK!
Vilka är ni?
KRAM!
Bloggen
Hela mitt liv vill jag inte dela med mig av, för vissa saker är privata och annat måste man få behålla för sig själv ändå. Annars är risken att det blir himla tråkigt att träffa mig eftersom allt jag har att säga redan står att läsa i bloggen och det vill jag ju inte vara med om. Så jag får helt enkelt försöka hitta någon balansgång som passar mig och som gör det roligt att skriva och roligt att läsa.
En annan sak med bloggandet som jag funderat över är, skriver jag för mig, eller skriver jag för andra. För hade jag velat skriva för mig själv hade jag ju kunnat välja att skriva i en vanlig hederlig dagbok eller? Charmen med bloggandet som fått mig att stanna kvar vid det är hur mina tankar och mitt liv dels kan sammanfattas för mig själv, jag får träna på att skriva (särskrivningar är ett illa ont, men jag tränar på att se dem), vilket jag tycker är himla roligt, plus att de tankar man har kan bli en diskussion med andra. Och att man via detta sätt att föra en logg över sitt liv och sina tankar kan lära både om sig själv och andra i utbytet som sker eller kan ske på internet vilket självklart precis som med allt annat har sina för och nackdelar. Som svar på frågan för vem jag skriver är nog främst mig själv, för att jag tycker att det är skoj att skriva, men sen är det självklart roligt att se att även andra är inne och läser bloggen.
Inte allt för snart börjar skolan igen och förhoppningsvis kan jag då få lite inspiration till annat att skriva om än bara mitt, och min vardag. Med detta är inget lovat men jag hoppas för min egna skull att det blir så, och jag hoppas även för min egen skull att lite av den vardag jag nu eftersöker också kan infinna sig. Just nu är det ju som tidigare nämt semester!
Milton på dagens promenad <3
Idag tog vi Baby björnselen På långpromenad för första gången, det gick jätte bra, men när han hänger där på magen så är det svårt att tänka sig att det va närmare 6 kg till som hängde där för 6 veckor sedan! Idag fyller Oliver 6 veckor!
Bajs
En riktig mamma pratar någon gång under bebistiden om Bajs, och detta inlägg kommer därför tillägnas detta ganska äckliga men ändå så befriande begrepp. Efter att sedan tisdagen förra veckan inte ha bajsat så släppte Oliver igår på sina ringmuskler och lät det flöda. Det sa pang och slutade med ett pfust (en på Olivers vis pust). Och precis som Oliver så va både hans mor och far ganska lättade efteråt, nu behöver vi inte oroa oss för bajs explosion då vi sätter oss i bilen, åker vagnen, går på stan eller liknande på ett tag igen. SKÖNT!
Nog pratat om Bajs.
Igår hade vi en härlig dag som efter ett samtal från Tomas (fridas karl) för Richards del slutade på "nya gamla Ullevi" där hans kära GAIS spelade mot AIK, Och jag, Oliver och Frida tog en tripp till Liseberg och deras lottbodar, dock utan någon vinst.
En liten, trött och små lessen Oliver som får posa som kanin
Idag återgår vi till semestrandet utan några planer och sitter just nu i den lilla stugan och gör mest ingenting alls.
En riktig semester dag..
vad innebär egentligen en sådan? Ska det vara fullt upp eller ska man sitta pall på en stol i solen (eller om man är i sverige i regnet)? För mig är semester en kombo av detta tror jag, har jag en veckas semester till en solig plats helst i ett annat land då vill jag nog ligga pall i solen med en god bok, njuta av god mat och inte ha en massa måsten alls, förutom min familj och de måsten som man måste göra en helt vanlig slapp dag hemma.
Men när jag sitter hemma i sverige då är nog kombinationen det som gör semestern, lite fart och fläkt besök hit, åka dit, läsa den där boken, grilla med familjen, och shoppa i lagom mängd tillsammans med det som jag ovan beskrev som min utlandsresa.
Idag har vi en slappar dag, vi gör ingenting mer än njuter av att vara lediga på samma gång, tittar på tv, äter mat och sover en liten stund och trots att vi inte haft en särskilt utröttande sommar än så länge med varken särskilt sena nätter eller sömnlösa nätter heller för den delen så verkar vi verkligen behövt detta. Kanske är det allt nytt som börjar falla på plats för oss och nu tillåter våra kroppar att koppla av och faktiskt bara vara, eller kanske är det bara så att man oavsett nyfödd bebis eller inte behöver det här ibland. Hur som helst, skönt är det!
Ikväll blir det popcorn och som mormor sa "matine" nere hos mormor och morfar där vi ska se på "walk the line", det ska bli mysigt!
Mamma och pappas semester tar slut idag och igår åkte dom hem från stugan för att förbereda sig för ett nytt arbetsår så gott om plats har vi plötsligt omkring oss, men ganska så tomt är det här så vi saknar er allt!
Heja heja nu vinner vi på tipset! Denna dag har varit himla bra så visst hade det varit skönt om den hade slutat med lite extra slantar i kassan, drömma går ju... 
Ska man skratta eller gråta?
Vår lilla gosse har börjat le mot oss! Den 15 juli kom första lilla leendet och mer blir det! Helt underbart är det att se dom små ögonen stråla mot en samtidigt som leendet kommer på läpparna, oftast tillsammans med ett litet tjut, wiooo!
Dock är det svårt att bestämma sig, ska man skratta eller gråta, men som liten får man göra båda delarna ofta, för hur ska man annars kunna berätta för mamma och pappa att man är ledsen?
Nu ska vi äta lite mat och sen bär det av till staden och henrietta, kanske godispåsen hägrar, vi får se!
Mormor och Oliver myser på morgonen!
Morfar berättar nått väldigt viktigt!
Milton och Oliver myser, Oliver har sina allra första jeans på sig dom är jätte sköna tycker han (jag är helt säker på detta)!
EN Liten go och glad mys kille!
Sladden och fallensdagar
Idag skiner äntligen solen igen på riktigt så nu ska jag ut och njuta av denna och ikväll blir det förmodligen en sväng till fallensdagar där richard är lovad en öl och jag förhoppningsvis lite mat! MUMS och MYS!
Semester
Dagen börjar ute i bokenäs med en son som har vaknat lite på fel sida (detta har dock vänt nu), och vi bestämmer oss för att ta en tur till henån och banken för att starta ett litet konto till Oliver och kanske lyckas tigga till oss en sparbössa till alla hans slantar. Sagt och gjort Vi vackrar oss och gör oss fina för en tur till civilisationen och börjar så smått göra oss klara för att åka och då händer det. Jag upptäcker punktering på bilen... SUCK!
Nu är pappa och Richard inne i stan för att skaffa nytt eller om det går göra nått åt däcken (för ja, det va även punka på reserv däcket... JIPPI) och där försvann den semester trippen och dom semester pengarna. Med andra ord en inte allt för roliga start på varken dagen eller semestern.
Så nu sitter jag här och funderar över vad som ska göra denna dagen lite muntrare, solen gör ju som den brukar under den svenska sommaren, skiner med sin frånvaro, och någon civilisation blev det inte heller.
Jag beslutar mig för att fortsätta drömma, i drömmarna sitter jag vid min lilla stuga (eller kanske till och med ligger på en av de där solstolarna som vi köpt) och njuter av solen och den svenska sommaren.
I två veckor har jag inte heller ätit något godis. Och en dag som denna drömmer jag en liten skvätt även om en stor och härlig godis påse i Malin och Henrietta style.. MUMS!
Drömmar
Någon gång vill vi ha en egen liten stuga. Det behöver inte alls vara något stort, utan en liten mysig stuga, med det allra nödvändigaste. Ett litet smultronställe med en härlig altan att kunna ställa lite krukor med fina blommor på. Ett litet ställe som är vårt dit vi kan bjuda våra vänner på kräftskiva och där Oliver kan få springa av sig på sommrarna. Jag vet precis vart jag skulle vilja ha denna lilla stuga och förhoppningsvis kan drömmen få bli verklighet. Åå vad jag önskar.
Ett litet hus, helst ett vitt hus, med röda eller kanske vita knutar... mmm, jag drömmer....
På en pytteliten bostadsyta
Idag har vi bestämt och bokat plats för dopkalas, promenerat en tur då vädret va på vår sida och ätit taco tillsammans med mamma, pappa och mormor och morfar. Jag, mamma och mormor försökte även vinna några miljoner på travet vilket jag inte tänker nämna mer än så att ska jag någon gång bli miljonär så verkar det inte vara via travsporten.
I morgon ska vi ha en härlig dag i stugan, Oliver morfar (min far) ska simma vansbro simmet och vi andra ska suporta några på plats i vansbro och några (jag och min lilla familj) här i bokenäs. Heja pappa, snart är det bara joggen kvar och sen är klassikern avklarad!
Oliver och morfar ligger och pratar "klassikerntaktik" i den nu icke befintliga solen
YES!
Jag är så himla glad för jag har kommit in på magister programmet!! Så till hösten är det dags igen och som ni redan vet är delar av litteraturen redan hemma så det är bara att hugga in i studierna! HÄRLIGT!!
Jag är inte bara mamma jag är...
När man blir mamma så förväntas det mycket av en, dels ska man ta hand om barnet, sitt barn, så som alla andra runt omkring tycker (och då innebär det inte bara de man känner utan även många runt omkring en på stan som ser en och gärna lägger sig i eller ger ett tips eller två), tack för alla tips många är bra, och man är definitivt inget proffs på att vara mamma och att veta allt som krävs av en. Men vissa saker kan andra bara vara tysta om och när det lilla barnet i vagnen är ledsen behöver man inte få en massa kommentarer om detta, det är en pressad situation som det är och självklart vill man som mamma inget annat än att barnet i vagnen ska bli glad, må bra och därmed sluta gråta.
Så till ämnet som mamma vill man inget annat än att ens barn ska må bra och helst vara världens lyckligaste och för att uppnå detta tror jag att en viktig del är att mamman (och pappan) är detsamma att de hinner vara de de själva känner att de är och vill vara för visst har du även som föälde kvar drömmar och framtidsplaner! Med andra ord jag är inte bara mamma, jag är Malin också. Jag älskar att vara mamma och jag älskar att göra de uppoffringar av mitt jag hitills har fått göra, men jag försöker också planera mitt liv efter de mål jag själv har.
till exempel har jag till hösten bestämt mig för att försöka studera, går det inte så går det inte men målet är att försöka!
i slutet av agusti ska jag oliver och frida på weekend i huvudstaden.
och i februari ska min familj, den gamla och nya på semester till egypten.
Saker som jag gör för min skull, men självklart med vissa anpassningar över det nya lilla liv jag också har att ta hand om, men jag tror det som ny bliven förälder är viktigt att inte glömma bort sig själv och den du va eller drömde om att vara innan bebis kom! 
Arla morgon
Va effektiv man är när man kommer upp i rätt tid hade det inte varit för regnet och för att jag faktiskt inte har något speciellt som ska göras hade jag haft gjort en hel massa redan nu 06.20 på morgonen men istället ska jag avnjuta morgonen med en god bok och regnet mot rutan. Just nu läser jag MIA sanningen om Gömda av Monica Antonsson som har analyserat och mycket kritiskt granskat den serie av böcker som delvis tillsammans med Liza Marklund är skriven om den nu i exil så kallade Mia Eriksson. Den är bra och hon har verkligen gjort ett bra jobb då hon skrivit boken samtidigt som det är trist att inse hur mycket Ljug och hittepå det har legat bakom de tidigare skrivna böckerna om Mia.
Mys på pappas axel innan han åker till jobbet! Snart är han hemma hos oss i 4 veckor, vilket ska bli super härligt!
Igår Va jag och hämtade ett paket på posten. En massa böcker, Och än värre hade jag tyckt om det va under skoltermin så va det bara massa studentlitteratur. Till hösten har jag sökt en magister utbildning för att utveckla det jag hittils har läst om jag kommit in eller inte vet jag inte ännu, men jag fick för någon vecka sedan en himla lust att läsa just denna typ av litteratur och slog därför slag i saken och beställde några av de böcker som höstens kurs innehåller och faktiskt så är jag än idag riktigt taggad att börja läsa den. Är det inte konstigt hur det kan vara så trist och jobbigt att läsa denna typ av litteratur under terminerna? Medan man då man inte alls är tvingad att läsa dem till och med kan känna en längtan efter att få göra det. Jag tror det har med Vårt kärt MÅSTE att göra, och hur allt som heter måste blir till ett tvång snarare än en vilja att. Det behöver inte alls ha med skola att göra utan det kan ha med rent vardagliga saker som att städa, tvätta eller laga mat. Allt blir mycket roligare när man själv får bestämma när och hur istället för att tillexempel ställa sig med maten då du redan är vrålhungrig och humöret är i botten och du helt enkelt MÅSTE ha något att äta.
Igår va det BVC dags igen och Sköterskan tyckte att Oliver hade växt så fint att det räckte för oss att komma om två veckor igen istället för den en gång i veckan som det har varit sedan han föddes. Och igår hade han växt ett helt kilo sen han föddes och lite till. Som jag tidigare sagt det går fort. Och flera gånger har jag redan funderat över vart tiden tar vägen.
Ikväll bär det av till Henån, där det ska bjudas på mat eftersom Olivers farfar fyller år och jag tror att han ska få träffa sin andra gamlafarmor för första gången!
Och så va hans namn inskickade för godkännande av Skatteverket och dag för dop bestämt så i agusti månad i bokenäs kyrka ska han döpas och namnen blir Oliver, Filip, Calvin Gustavsson, Filip efter sin Farbror och Calvin efter sin gammelfarfar. Och Oliver har han mycket delvis min och richards Kompis Oliver att tacka för. Nu ska vi försöka ta oss in i Johnblundsvärld en liten stund till Oliver och Milton är redan på god väg och lyckas jag inte så blir det att läsa några sidor i boken istället!
MORNAR ÄR HÄRLIGA!
Tiden
Men som sagt tiden går fort och det känns som det va igår som vi kom hem från BB med honom just nu är vi uppe i namnplanering och det finns delade meningar i detta, ska namnen ha någon betydelse eller ska dom bara vara fina? Men jag tror vi har kommit fram till en rätt bra kombination av det hela Och jag är iallafall supernöjd! Men helt bestämt oss har vi inte så jag säger inget så har jag ingenting sagt och då blir heller ingen besviken, men en dag så!
Tre dagar gammal på väg hem från BB va Oliver en liten lutt på 3070 gram
Nu (eller för några dagar sedan) var han så här stor och vägde 3970 gram, han växer så det knakar!
Oliver och Richard kusiner Nils och Albin <3
Far och Son <3
Mamma, Oliver och Milton! Vem har sagt att man behöver amningskudde? Milton löser det så bra, dock bara när det passar honom.
PLUTT! <3
Mina fina killar!
Nu ska jag fortsätta njuta av min lillkille och denna (trots solens frånvaro) härliga söndag!
