MALIN

Om inte om fanns! Men tänk OM. Om man hade kunnat frysa ögonblick, be lillafisen stanna i den där postionen i en minut eller kanske lite till så mamma hinner springa efter kameran. Men NEJ, det går inte. Livet har ingen paus knapp och så många stunder kommer därför heller aldrig att hamna på bild.

För en stund sedan satt jag på golvet och pratade i telefon med syster medan Oliver lekte runt på golvet. Han började klättra efter mig och strax därefter står han och håller brevid mig. Sedan funderar han en sekund och släpper taget. Och tro de eller ej, men i kanske två sekunder så stod han upp helt själv utan minsta lillastöd (förutom dom små benen). Jag skrek och tjoade i luren och Oliver damp snabbt som bara den ner på rompenstompen igen. Tur att dom är så väl vadderade av all blöja.

Men iallafall, ni får tro mig om ni vill, annars, fråga Frida, Hon hörde det åtminstone, men min lille lilla bebis stod faktiskt alldeles själv! HÄFTIGT!