Konsten att vara FÖR ärlig

Frågan är egentligen om det är en bra eller dålig egenskap. Jag föredrar att kalla det en bra egenskap, men ibland så är man för ärlig i fel ämnen eller vid fel tillfällen och då föredrar jag att kalla det en dålig egenskap. Jag har konsten. Jag kan vara ärlig, FÖR ärlig. Någon frågar vad jag tycker fast denna någon kanske egentligen alls vill veta. Eller när någon frågar hur man mår och man kan berätta hela sin livshistoria. Dom frågade ju. DÅ vill man väl veta? Allt för ofta slår det mig att det är bara en vanlig svensk artighetsfras. Den ställs för att den ska ställas inte för att man egentligen bryr sig. Vill jag inte veta frågar jag inte. Vill jag veta så, vill jag även bli frågad tillbaka. Så tycker jag det borde vara.

Detta är väl egentligen inte de ämnena som det är någn katastrof att vara för ärlig i. Det finns värre. Och jag kan även då. Men som sagt om det är en bra eller dålig egenskap det beror nog på vem det är som får sig en känga ärlighet.

Så till dagen. Fettisdagen. Har ni ätit någon semla?? Här är det semletorka, JAG SOM ÄLSKAR SEMLA! Men ingen bil och ingen lust att ta bussen till stan för att inhandla en semla bidrar till dagens stora elände. ICA Dalabergs semlor kan slänga sig i väggen, tanken på en torr bulle gjord till semla utan minsta kärlek får mig att dissa denna DAG totalt. Tillråga på allt så jobbar Richard över så min semle torka lär hålla i sig dagen ut. Tänk att tanken på en Bulle, eller en dag utan denna bulle kan förstöra en dag så kolosalt!

Så hur ärliga är ni? När ska man vara ärlig och när ska man låta bli? Och borde vi kanske skippa artighetsfraserna i detta land? Hur mår ni idag?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback