MALIN

En serie som trampar på många tår. Inte så som Anna Anka, rakt på sak pang bom, smash! Utan det liksom kryper sig på. Små pikar, hela tiden, som påminner oss om hur inrutade vi är. Hur vi tycker att vi ska vara eller hur den personen vi strävar efter att vara är. Allt detta med den ack så "felande" ugly betty som frontperson. Hon står den som en symbol för motsatsen till det vi kämpar för att vara. Hon följer inte några normer, klädkoder, eller skrivstilar, hon kommer från "fel" stadsdel, med "fel" etniskabakgrund och som det ser ut verkar hon göra allt fel. Men trots det lyckas hon.

JAG VET! Det är Tv. Det är "Hittepå", men varför måste det vara så? Varför rutar vi in oss så? Om vi alla verkligen vill så hade det ju inte varit några problem att ta klivet utanför boxen. Jag har tagit ett steg idag.
Min soffa står inte längre längs med rummets väggar. Den står snett. Jo för jag är också inrutad. Och förmodligen så uppforstar jag även min son in i en inrutad värld. Det är ju den man känner till. Men med små babysteg (vilka är mycket små, då de oftast inte ens existerar) så kanske vi kommer ur rutan. Ge det en tanke åtminstone, det är iallafall en början! Eller gör som jag ställ något som det inte ska. Upp och ner, eller lite snett.

Övning ger färdighet.