Tisdag- Med en återblick mot framtiden!
Tiden rusar iväg, för 19 veckor sedan gick jag hemma och väntade på att min bebis ville ta klivet ut i stora världen. Jag hade påkänn att det va dagen D, jag hade förvarnat Richard men skickat iväg honom till jobbet. Jag hade bestämt mig för att gå hemma så länge jag kunde då det sista jag ville va att bli hemskickad och tyckte inte han behövde stanna hemma och se mig i smärta och pina. Frida allra käraste syster fick den stora äran istället.
Vi hade en mysig dag, mellan värkarna va jag ute med hunden, åkte ut till torp på ärende och innan Frida åkte till jobbet så åt vi paj och frukter! En riktig superuppladdning inför det som stundade!
Klockan 16.00 bestämde jag mig för att det nog va dags att ta oss mot NÄL, vi ringde och dom sa att vi va så välkommna så. 16.30 skrevs vi in och 20.34 va han här! Vår Guldklimp, skatt, vårt allt! Och även om jag inte ser allt det "rosen röda" kring förlossningen, nej det va inte den vackraste stunden i mitt liv, Jag hade ont och jag ville inget annat än att lämna det där rummet innan allt va klart. Så är det så här i efterhand helt klart värt det! Utan all den smärtan hade jag aldrig suttit här som mamma malin, med baby Oliver, det finaste i världen. Med den finaste lilla familjen så går att hitta, vi har det så underbart bra tillsammans alla tre och 19 veckor har gått så sjukt fort. I morgon fyller Evelinas guldklimp 1 år, ETT ÅR, tiden går fort. Och de c-uppsatser som vi då skrev och slet som djur med är nu ett minneblott. Och i juni 2010 strax efter studenter och annat galej (bland annat min 23 årsdag) så är det min skatts tur att fylla år! Hjälp! Hur ska vi hinna med. Älskade barn, jag njuter i fulla drag av att vara mamma till denna lilla kille, blott 4,5 månader gammal!
Vi hade en mysig dag, mellan värkarna va jag ute med hunden, åkte ut till torp på ärende och innan Frida åkte till jobbet så åt vi paj och frukter! En riktig superuppladdning inför det som stundade!
Klockan 16.00 bestämde jag mig för att det nog va dags att ta oss mot NÄL, vi ringde och dom sa att vi va så välkommna så. 16.30 skrevs vi in och 20.34 va han här! Vår Guldklimp, skatt, vårt allt! Och även om jag inte ser allt det "rosen röda" kring förlossningen, nej det va inte den vackraste stunden i mitt liv, Jag hade ont och jag ville inget annat än att lämna det där rummet innan allt va klart. Så är det så här i efterhand helt klart värt det! Utan all den smärtan hade jag aldrig suttit här som mamma malin, med baby Oliver, det finaste i världen. Med den finaste lilla familjen så går att hitta, vi har det så underbart bra tillsammans alla tre och 19 veckor har gått så sjukt fort. I morgon fyller Evelinas guldklimp 1 år, ETT ÅR, tiden går fort. Och de c-uppsatser som vi då skrev och slet som djur med är nu ett minneblott. Och i juni 2010 strax efter studenter och annat galej (bland annat min 23 årsdag) så är det min skatts tur att fylla år! Hjälp! Hur ska vi hinna med. Älskade barn, jag njuter i fulla drag av att vara mamma till denna lilla kille, blott 4,5 månader gammal!
Kommentarer
Postat av: Frida
Tuss! som sagt, får man provision här? den här gången för den mästerligt tagna bilden ;)
Postat av: Lisa
ÅÅÅÅÅHH jag smälter varje gång jag ser honom!!
Trackback
