MALIN

Jag gillar när jag får kommenatarer till inläggen, det har jag sagt förut och det tåls att sägas igen. Men jag måste ärligt erkänna att jag själv är en ganska så kass kommenterare för även om jag så många gånger skulle vilja så skiter jag i det. Grubblar vidare en stund över inlägget och sen så lägger man det bakom sig. No BIG deal så att säga. Däremot: Hade det funnits någon form av ångra knapp invid mitt inlägg så hade jag nog kommenterat desto mer. För oftas så skriver jag ner en kommenatar, trycker på knappen för att få den postad och sen så läser jag pafft igenom vad jag själv har skrivit och HUUU vad rörigt det blir vissa gånger. Det ser ut som att jag är totalt nollad vad gäller svenska språket, och helt och hållet bakom flötet för örvrigt också. Ibland är det så. På båda fronterna, IBLAND, men ganska snart så är man i sitt mer normala tillstånd och då undrar man vad skrev jag? Vad menar jag?? Är det verkligen svenska jag har användt eller har jag hittat på nått nytt alldeles eget språk? Med andra Ord så önskar jag då att jag snabbt och lätt hade kunnat trycka på ångra knappen. Men icke. Klantigt? JA! Efter detta nedtryckandet av mig själv måste jag berätta vad vår BVC sköterska sa till mig idag (jag ringde för att se om jag skulle prova Mat med ägg till Oliver innan han ska får svinissprutan, då den innehåller någon form av äggproteiner och en del människor kan reagera på detta, svaret va ja) och efter ja.et så säger hon "Det va en VÄLDIGT KLOK fråga". Genast blev jag sådär pinsamt stolt , sträcker på mig och burrar upp mig för att visa hela världen va KLOK jag är(trots att jag är ute och går alldeles i min ensamhet). Men dessa ord kommer jag bära med mig idag. Dagen då jag va KLOK!