MALIN

För ett par veckor sedan skrev jag om det där med ålder och hur man utifrån denna i princip får en stämpel i pannan vad du kan/vet eller inte kan/vet. Idag i skolan hade vi seminarie, som alltid ungefär men denna gång spårade det ur totalt. Diskussionen var inte längre någon diskussion utan man pratade bara i mun på varandra, skrek över bordet och hade en allmänt hög och omogoen nivå på det hela, Och ja ni ser det. Jag placerade detta beteende genast i en kategori för omogoet eller om man vill säga så ovuxet. Åter igen vad är det som gör att detta beteende måste vara just ovuxet? Jag har sett vuxna älrde, "de där i 40 årsåldern" diskutera på detta vis också, och trots detta så anses det vara omoget.

Vad jag vill ha sagt är att jag inte är guds bästa barn själv och bara för att jag skriver en viss sak, behöver inte det betyda att jag till punkt och pricka lever så själv. Men det gör mig upprörd, och vad jag gör här är att reflektera över det som gör mig upprörd. Jag vädrar mina känslor, och just idag kände jag att jag i mina tankar gick emot min tidigare diskussion genom att placera ett visst beteende och sätt att diskutera inom en specifik kategori, som om det bara är "vi i 20 års åldern" som beter sig så...

---

Andra trevliga saker som hänt idag är mitt samtal med försäkringskassan angående min föräldrapeng, vilken ser ut att bli bättre än väntat plus att vi har fått hem Majbjörns barnvagn, som nu står bäddad och redo för långa härliga promenader!