"... de där i 20 årsåldern"
Mitt program är ett kulturvetenskapligt program med inriktning på mångfalden i samhället. Med mångfald i detta fall menar man i princip allt, Kön, Hårfärg, Hudfärg, Etniskbakgrund, kulturer inom kulturen, och även mångfald i form av tillexempel ålder. Vi pratar mycket om att inte ha förutfattade meningar om andra och att man i samhället är dåliga på att ge alla människor en ärlig chans. Vi har diskussioner om arbetsförhållanden, klasskillnader och diskrimineringar av olika slag (samt mycket mycket mer). Med denna kunskap i ryggen och med alla våra ganska hetsiga (men oftast givande disksussioner) tycker jag att vi borde ha lärt oss vid detta lag att även "de där i 20 års åldern" har erfarenheter, livserfarenheter och tankar värda att lyssna på och ta till vara på i vardag och arbetsliv, eller som i mitt fall undervisnings syfte. Så är dock inte fallet och jag och mina vänner i "20 års åldern" får snällt sitta och lyssna på dessa kommentarer och diskussioner, där de vill se oss delaktiga men ändå ideligen påpekar att vi i "20 års åldern" egentligen inte har något som för dem är av intresse då vi i deras ögon inte har någon livserfarenhet att luta våra utsagor mot.
Så många gånger har vi i dessa diskussioner fått förklara att, jo men visst, vi är inte lika gamla och har kanske inte jobbat lika många år, men visst har vi erfarenheter att dela med oss av och med utbildningen i ryggen (samt de arbetsplatser vi faktiskt jobbat på under årens lopp) visst har erfarenheter och relevanta tankar.
Jag anser inte att livserfarenhet behöver vara iform av arbete/arbeten, mycket av erfarenheten får man genom att öppna ögonen och försöka se saker på ett annat sätt än det tänkta sättet. Att kanske inte alltid bara acceptera utan att våga stå på sig och ifrågasätta situationer. Detta kan man göra utan att ha varit på arbetsmarknaden i 20 års tid. Jag vill ge människor en chans och jag försöker att se alla möten som något man kan lära ur. En treåring kan lära en 60 åring, bara man tar sig tiden att sitta och lyssna och förstå. Se situationer ur andras ögon.
Som ny på arbetsmarknaden eller som ny på en arbetsplats ser man oftast saker som de som gått där ett tag inte längre ser. Man blir liksom hemma blind. Och vad är det egentligen som säger att jag som 20 åring inte kan se och reflektera över dessa saker lika bra som en 40 åring? Min tanke är här att jag som Ung och oförstörd från tidigare erfarenheter kanske kan reflektera minst lika bra som en 40 åring, med en mer om man får säga "förstörd" syn på livet. Då man har stött på så många saker i livet som gör att jag anser eller tycker si eller så.
Vad jag menar är att åldern kanske inte är det allra viktigaste vid diskussioner kring kompetens och erfarenhet utan att det handlar om hur man tar till vara på det man möter och det man ser. Utan att det handlar om inställning till det man möter och ser, samt hur man tar till vara på alla de erfarenheter du har oavsett hur gammal du är.
Vad är det tillexempel som säger att du kommer bli en bättre förälder för att du är 35 och har en karriär, samt god ekonomi jämfört med en 18 åring, utan särskilt god ekonomi, förutom just att du ekonomiskt inte kan ge barnet det du kanske önskade du kunde. Så mycket handlar om Viljan, och kärleken, vill man så kan man. Och detsamma tror jag gäller så många andra situationer i livet.
Ta till vara på stunden och lär och lyssna! Då hinner du få många erfarenheter i bagaget innan du är i 20 års åldern!
Känner igen det där, särskilt om den andra parten som är kring 40 har jobbat ett par innan utbildning. Då har man inte alltid något att säga till om, även om det finns mycket att lära ibland.
"Min tanke är här att jag som Ung och oförstörd från tidigare erfarenheter kanske kan reflektera minst lika bra som en 40 åring, med en mer om man får säga "förstörd" syn på livet. Då man har stött på så många saker i livet som gör att jag anser eller tycker si eller så. "
Väldigt bra skrivet!
Intressant inlägg och jag håller verkligen med dig!
hahaha,,, fasen hann inte läsa innan jag skrivit mitt.,,, får läsa det nu,, säker massor att tillägga!!!
(GRATTIS till bebisen i magen!)
Hej Malin, kul att hitta din blogg och väldigt bra inlägg, känner igen mig från våra diskussioner i skolan där majoriteten är 35+ och de under 30 inte har så mycket att säga till om.
Hoppas allt är bra med dig!
"De där i 20 årsåldern" Fattar inte hur man kan uttrycka sig på det viset.. Håller verkligen med dig..Vi i den åldern har minst lika mycket erfarenhet även om vi inte har varit ute i arbetslivet lika många år som dom i 40 årsåldern har..Alla har upplevt olika saker i livet..Man ser på saker på olika sett å kan lära av varandra.. Det här va verkligen jättebra skrivet utav dig!
Hej Malin,
En lite fundering från en som snart är 50.
Det finns en skillnad på att vara 20 eller 40.
När man är 40 vet man hur det var att vara 20 och hur mycket erfarenheter en 20-åring har (i alla fall sin egen). När man är 20 vet man inte hur det är och hur mycket erfaranheter en 40-åring har.
Jag håller med om att alla har sina erfarenheter oavsett ålder och att man ska ta vara på allas erfarenheter och kunskaper. Efter som alla har olika erfarenheter som borde alla kunna lära av varandra om man öppnar sig och lyssnar.
Bra inlägg.
Hälsningar
Karin
som ser framemot en ny liten släkting
