MALIN

I hela mitt liv har jag varit i stallet. Jag har aldrig varit tjejen med fina naglar, för där har alltid legat lite häst och grott, äckligt, jajjemen, men det hör liksom till den där livsstilen på nått vis. För några år sedan så avtog mitt hästliv och jag har saknat det, men aldrig så mycket att jag kännt ett måste ha, utan mer en liten härlig, fast ledsam känsla när stall har åkt förbi bilrutan. För oj jag saknar det verkligen, alla dessa stunder! Nu har jag något helt annat och jag saknar det egentligen inte så mycket längre. Det är mysigt  och härligt någon gång då och då och som mitt liv ser ut just nu så är det alldeles perfekt! 

Igår kom min systers hästar hem till sitt nya stall, vi hjälpte henne att fixa och dona, passa häst medan den andra hästen hämtades hem och bara vara hästsällskap. Det va mysigt! Och det va skönt att gå och rå om sig själv i stallet, där och då saknade jag det kanske lite extra, för en stund. Jag blev lite sentimental och satte mig ner vid min gamla ryktlåda som frida fått låna av mig, Luktade på borstarna och mindes.

När även den lilla hästen hittat hem och bonat sig i sin nya box fick Oliver provsitta, och kanske att han någon gång blir en liten hästkille, vem vet. Morbror Tomas tror att det är Olja som kommer intressera. Alltså Motorer och trams. Pappa Richard säger datorer och Farbror filip säger hammare och spik.

Bild på Olivers första ridtur kommer så småningom. Idag ska sista julklapparna handlas och senare ska jag och son packa ihop oss för en övernattning i färgelanda. I morgon ska min mamma ha mormordag. Och förhoppningsvis är vår vän diskmaskinen på plats när vi kommer hem! Underbart!